Nu har jag börjat med ett nytt projekt, nämligen farstukvisten. Jag blev liksom tvungen när jag insåg att balkongen kunde rasa ned över oss. En av pelarna som håller upp balkongen var nämligen rutten längst ned, ve och fasa.
Satte gubben på att såga ur och sen ska det fyllas på med färskt trä och sen ska det målas. Men eftersom allt behöver målas så var det liksom lika bra att ta tag i hela farstukvisten. Det gamla fula staketet ska bort och jag hade planer på att sätta pärspont på väggen.
Hela lördagen tillbringade jag med att sätta upp nya dörrfoder som jag var tvungen att trixa lite med då de inte var tillräckligt tjocka, jag la ner flera timmars jobb och när det äntligen blev dags att sätta upp den första av pärlspontsbrädan så kände jag mig riktigt nöjd måste jag säga.
På väggen fanns det gamla masonitskivor som man renoverat med på 50-talet och jag fick hjälp att sätta upp 5 brädor pärlspont av gammal sort som jag tagit med från ett rivet gammalt hus i Dalarna, den som spar han har. *haha*
Någonstans där i faggorna får jag syn på vad som sitter under masoniten, ja ni kan ju gissa. Mmmm precis, under sitter så klart pärlspont. Jag visste knappt om jag skulle skratta eller gråta efter allt arbete jag lagt ned under dagen.
På kvällen skulle jag åka till min mor för att träffa exet där och lämna barnen. Under denna bilfärd så bestämde jag mig för att riva det jag byggt och ta bort masoniten.
Sagt och gjort, hem och riva bort delar av masoniten för att se hur det ser ut under och voilà där fanns så klart fin pärlspont redan uppsatt. Eftersom jag redan var på g så provade jag att riva lite i masoniten som satt i taket och vad hittar jag därunder om inte ännu mer pärlspont, me ce like. =)
Vad är det med folk och masonit på 50-talet? Det känns som om hela vårt hus består av masonit. Huset som är byggt på 30-talet renoverades på 50-talet och man drog då in el. Masonit på golvet över trägolvet, masonit på väggarna, masonit i taket....ja ni förstår.
Så faktum är att jag nu har 2 projekt på gång, ett ute och ett inne. Arga snickaren skulle ha gråtit blod om han kom hit men det bryr jag mig inte om. Jag gör vad jag har lust och startar hur många projekt jag vill. ;-)
Så nu river jag och river ute på farstukvisten och det blir vackrare och vackrare, det senaste jag gick lös på var ytterdörren som är i en gräslig blå färg som jag bara inte kan med. På bilderna nedan kan ni se vad jag hittade under allt blått.
Nu återstår bara att byta ut de fula gamla glasrutorna mot vanligt glas. Fast inte helt vanligt glas blir det utan lite äldre glas för nytt glas är så dött och den här gången ska det vara glas utan mönster.
Nu återstår att ta hand om lite spikar som sitter kvar efter masoniten och sätta lite lister, sen är det dags för målning. Men pärlsponten i taket tänker jag lämna omålad än så länge för jag tycker den är lite vacker med sin grågröna slitna färg.
Ett nytt staket kommer det att bli med enklare spjälor utan mönster, men det är inte så fasligt bråttom som att laga pelaren. Vi har dessutom en massa sprickor i själva murningen på farstukvisten som måste lagas och jag är lite orolig över hur vi ska fixa det på ett ställe där det har släppt väldigt mycket puts.
Avslutar med en bild på tjockisen och den här gången har jag fått till en bild som verkligen visar hur tjock hon är. Det kommer nog inte att dröja alltför länge nu tycker jag mig märka men i morgon får hon allt knipa igen för då ska jag ut och åka bil till Sollerön för att hämta lite möbler.
I dag har vi haft kanonväder i Gammelbo och Fredrik är ju ledig den här veckan så vi ser fram emot att få en hel del gjort. Vi hann även med en tur till tippen i Måle, där vi för övrigt är stammisar. Den här gången fick jag bara med mig en gammal brandspruta och en lampskärm i glas hem. ;-)
Önskar alla en underbar vecka med massor med sol!
11 kommentarer:
Herregud människa hur orkar du! Orkar knappt tänka igång ett projekt av den omfattningen. Hyfsat rultig kisse ni har;) Kram!
Vilken rund go´katt:)
Jisses vad du är händig quinna!!! jag är en sdåan som står med tummen mitt i näven och skriker på hjälp - respekt!
kramar
Men vilket jobb, helt otroligt. Tänk att någon tidigare har varit så missnöjd med all fin pärlspont.
När det gäller dörren så tycker jag faktiskt om den blå färgen. Men jag föredrar den blå färgen på den gamla dörren eller skall man kalla den nya eller helt enkelt den ny gamla dörren.
Lycka till med alla dina projekt. Jag skall faktiskt i veckan försöka göra färdigt de flesta projekt jag påbörjade förr året.
Kram Mia
Ja, nu syntes det verkligen vilken tjockis ni har.
Vilket jobb ni blev tvungna att sätta igång med, men håller man ändå på så är det ju lika bra att göra så som man vill ha det. Det kommer att bli fint det där!
Skönt att det finns fler som kan sätta igång med nya projekt utan att det föregående är klart.
Ha det bra snickaren!
Agneta
Men dra mig baklänges du är inte bara en av jordens största diplomater du här händig och duktig också hihi.
För inte så länge sedan träffade jag en av snickarna i just 'Arga snickarn', hans mamma bor granne med oss, alltså inte själva 'arga' utan en annan, ähh strunt samma :)
Ja man undrar vad det är för 'fel' på 50-talet och de som renoverade då, bland det gräsligaste jag vet är bla. dessa hus med eternitfasad - hur tänkte man här???
Kram
/Carina
Vilken energi!!! =) Arge snickaren dyker ofta upp i mitt huvud också, trots att jag aldrig har sett programmet... :)
Vad det var med folk och masonit på 50-talet är ju en gåta...
Ha det bra!! =)
Sanna
Hej Vännen!
Har precis ägnat mig åt att läsa ditt inlägg högt för Peter som jag ropade hit efter att jag sett vad du hittat under masoniten!! Aaah, älskar pärlspont o hatar masonit;) Det har vi i hela trapphuset och i övre hallen o det är såå fult! Vet från den tidigare husägaren att det finns pärlspont bakom åtminstone en bit av masoniten däruppe! Fatta att jag är sugen på att börja riva där nu o se efter, hihi! Det förstod Peter oxå nu när han sett ditt inlägg;)
Även om du lagt ner massa arbete tycker jag det var helt rätt att du tog fram originalsponten som var gömd bakom masoniten där på farstukvisten:)
Vilka vackra ytterdörrar som dolde sig där bakom det blåa oxå! Härligt att ert hus sakta men säkert återfår sin forna glans (from the pre-masonite era!)
Hihi, Winston ser ut att ha svalt en badboll, undrar hur många ungar hon kommer att få??
Kraam o godnatt från oss på Kråkered!
Vad händig du är! Man tyckte väl på 50-talet att masonit och eternit var ett lättskött och modernt material. Men pärlsponten är ju jättefin! Jag tycker att du ska måla dörrarna ockragula, gärna bryta den vita färgen med lite grått på knutar och räcke också... :-)
Vad rund och fin hon är Winston! Påminner lite om en boll... Ska bli kul att följa kattungarna också. Jag blir riktigt sugen på en lurvig liten en... Men vi får väl nöja oss med Tiger!
Vårhälsningar
Elisabet
Hej! Vad händig du är som fixar sånt där själv!
Det är jättespännande att glutta under masoniten å se vad som gömmer sig där :)
Va roligt att den fina pärlsponten var kvar hos dig. Dörrarna kommer att bli sååå fina!
Under masonit å korkmatta på vårt köksgolv, fanns trägolv till min stora förtjusning.
Så söt katten är! Å verkligen rund om magen!
Ha de gott! Kraam Ingela
Ja det finns alltid mycket jobb på en gammal gård! Vårt hus var ju ett ruckel när vi köpte det o vi fick också riva bort masonit o vävtapeter mm Men visst är det en känsla när det blir så fint efteråt. En form av skapande!
Kanske det ligger små missar där när du kommer hem imorgon.
Kram Susanne
www.pilgarden.blogg.se
Hej!
Jisses! Men gud vad kul att hitta allt det vackra inunder. Tänk egentligen vilka lager på lager det skulle kunna bli om man inte kollar inunder :)
Vilken härlig bild på Winston! :) Men där ser det nästan jobbigt ut för henne. Uj,uj :)
Ha det bra!
Kram
Skicka en kommentar