Hårbollen

Till alla kattälskares förtjusning kommer här början av ett stående inlägg. Vår Winston ska nämligen ha småmissar vilken dag som helst. Just nu ser hon ut som om hon har svalt en handboll.

Jag har försökt fota henne så att det ska framgå vilken stor mage hon har men det var lite svårt att få till det. Om hon tittar på mig när jag ska ta kort så vill hon krypa närmare och gosa, då blir det ju suddiga bilder tyvärr.

Nedan är hon själv liten kattunge och hade den otroliga förmågan att födas 12 juni precis när vi skulle åka iväg till morsan och fira skolavslutning förra året. Det var bara att ställa in och stanna hemma och agera barnmorska.

Eftersom Fluffy inte var särskilt stor så trodde jag det skulle dröja men inte då. Precis när vi skulle åka får katten värkar och inte så konstigt att hon var så smal, det var ju bara lilla Winston som kom.

Winston heter Winston för jag tittade bara en gång precis när hon föddes och konstaterade att det var en pojke. Samma dag fick jag ett mail från Antikvärlden och chefredaktören för den tidningen heter Winston Håkansson. Winston Håkansson, vilket j*vla namn förresten mer lämpligt på en katt tyckte jag och så fick det bli.

Winston växte och växte och växte och hux flux blev det dags för kastrering. Vi fick en tid på morgonen hos den i staden belägne veterinären. Gubben tog katten med sig på morgonen och lämnade den där. En halvtimme senare ringde telefon hemma i Gammelbo.

- Det här är ingen hane är ni säker på att ni ska kastrera den i alla fall?

- Va?! Öh?! Näääää, jag kommer bums och hämtar den.

Jag hade tagit fel på kön, det har aldrig någonsin hänt tidigare och nog har jag bedömt en och annan kattunge vid det här laget. Så pinsamt det där blev då.

Vi försökte byta namn på henne till Smulan men det rann ut i sanden eftersom alla ändå sa Winston, så Winston fick det bli. Nu har hon lyckats med konststycket att hitta en kavaljer, det är inte så lätt trots att man bor på landet för folk är väldigt duktiga på att kastrera sina hankatter nu för tiden.

Jag har ingen aning om när kattungarna kommer men enligt mina långsökta beräkningar blir det någon gång i maj. Den här gången blir det i alla fall mer än en kattunge att döma av den enorma kulan hon släpar på.

Winston själv är långhårig men ändå ganska lättskött päls så jag hoppas förstås på långhåriga kattungar. Morfars mor till Winston var hälften perser och hälften skogkatt. Mormor var helperser. Pappan till Winston är okänd och även pappan till kattungarna så det kan ju bli typ vad som helst.

Sista bilden är på Winston och Musen, mammas lilla gullunge. Nästa inlägg i kattserien kommer när ungarna tittar ut och sen tänkte jag ni skulle få följa deras uppväxt en gång i veckan.

Nu ska jag gå upp och måla tak i grabbarnas rum och medans jag suttit här och skrivit har det börjat spricka upp ute och jag kan nästan se blå himmel. Nu väntar vi bara på solen.

Hoppas ni har en härlig helg och att regnet äntligen ger sig!