På vår tomt i Gammelbo har vi en liten skogsdunge där det växer mest björkar, den är grön och vacker på sommaren och solen brukar lysa genom den. Dungen är också den sista viloplatsen för många av våra djur, bland annat har jag strött askan efter min älskade
Tudde där.
Varför jag ens nämner denna dunge i dag är för att vi har en liten kattunge att begrava där. Kommer ni ihåg den lilla kattungen som hade skadat foten vid förlossningen? Den har hela tiden blivit bättre men i helgen började den röra på sig och då slant liksom foten under kroppen åt helt fel håll, vilket såg väldigt otäckt ut.
Så på måndag morgon ringde jag veterinären och fick en tid i dag, onsdag. Johanna och jag åkte med honom dit mitt på dagen och veterinären behövde inte titta länge innan hon konstaterade att det aldrig blir en katt av honom. Benet var endera helt av eller också ur led och man sätter inte igång med röntgen, operationer och dylikt på en så liten kattunge för att man eventuellt ska kunna rädda honom.
Johanna och jag grät en skvätt medans lille Jokern fick somna in. Hans död har i alla fall inte varit helt meningslös för veterinären ville behålla honom en stund och röntga honom för att kunna ställa in värden för en så liten kattunge. Detta för att de snabbt ska kunna röntga en annan kattunge om den kommer in utan att behöva krångla.
När vi hämtade honom efter att vi handlat fick vi se röntgenplåtarna på honom, foten var totalt ur led och jag förstår nu att det aldrig hade gått att fixa. Det kunde man omöjligt se när han var mindre och foten var svullen men det känns bra nu i alla fall att vi tog honom till veterinären. Jag är inte typen som klarar av att ta livet av en liten kattunge hemma.
Veterinären var i alla fall jättetacksam att de fick låna honom för att ta röntgenbilderna, det kan i framtiden rädda någon annan liten kattunge. Gulliga lilla Jokern, tack för den tid vi fick gosa med dig!
R.I.P Lille Jokern
Nu har jag i alla fall gosat extra mycket i dag med de fem kattungar som är kvar, jag försöker gosa med varje enskild kattunge minst en gång om dagen för att de ska bli så mycket hanterade som möjligt. De har börjat gå omkring på golvet där uppe trots att de bara är 2,5 veckor, det är tidigt.
Nu blev det så där mycket text i dag igen, men jag måste bara berätta vad de spelade på radion när jag åkte till Lindesberg för att hämta askan efter min älskade Tudde. Det är ju 1,5 år sen men jag glömmer det aldrig, de spelade Pet Semetary med Ramones, titelmelodi till filmen i rubriken.
För er som inte känner till låten så lyder refrängen så här:
I don't want to be buried in a Pet Semetery,
I don't want to live my life again.
I don't want to be buried in a Pet Semetery,
I don't want to live my life again.
Nu hade Tuddisen ingen val för i maj förra våren när det hade tinat så strödde jag hans aska i vår egen lilla "Pet Semetary". Kingfilmen var riktigt otäck på den tiden det begav sig, men så var det något speciellt med rysarna man såg i ungdomen.
Nu har jag varit och hämtat Esmeralda och vi har begravt Jokern, Esmeralda som snart fyller fem har väl inte riktigt greppat det där med döden. Men hon sa i alla fall, oh nu börjar jag nästan gråta, varpå jag svarade - ja mamma gråter redan. Jag är otroligt blödig när det kommer till djur.
Livet återgår nu sakta till det vardagliga här i Gammelbo och jag måste börja fixa mat. Var rädda om er alla och gosa lite extra med de små husdjuren ikväll!